Forn- och kulturmiljöer

Att vara rädd om forn- och kulturmiljöer är för många en självklarhet men det kan vara svårt då det handlar om ens egen mark som man önskar att bruka och göra ekonomi av. Dock känner många fastighetsägare med forn- och kulturmiljö på sin mark stolthet!

Sveriges forn- och kulturlämningar är en del av landets naturarv och ger samtiden en inblick i dåtiden. Det är en möjlighet att lära känna förfäder från stenålder till nutid, hur de levde och brukade miljön, vad de åt och vad de jagade. Viltet i skogarna har alltid funnits där – alla arter finns inte kvar men människan har i alla tider jagat för att skaffa föda.

Idag håller mycket av historien på att glömmas bort och försvinna. De gamla gårdarna, torpen, odlingsmarkerna och jaktmarkerna förändras eller göms under mossan. Då marken byter ägare förmedlas inte historien och sakta men säkert försvinner kunskapen. Att ta hänsyn till dåtiden är att tacka dem som tidigare brukat jorden, att visa aktning för dem som lämnat efter sig bördig jord och kunskap om marken och skogen och dess vilda djur. Att visa aktning för forn- och kulturlämningar är också att ta hänsyn till kommande generationer; barnen och barnbarnen skall också ges möjlighet att uppleva det som hände förr och man lär sig alltid något av att sätta sig in i dåtidens omständigheter.

Kulturmiljölagen är den lag som skyddar Sveriges fornlämningar och det är länsstyrelserna som har tillsynsansvar för kulturmiljövården i respektive län. En fornlämning är en lämning efter människors verksamhet som tillkommit innan år 1850. Det är förbjudet enligt lag att gräva ut, täcka, förstöra, rubba eller plantera eller bygga på en fornlämning och dess fornlämningsområde, det vill säga det område kring fornlämningen som svarar för skyddet av detsamma. Kulturmiljölagen är ett starkt skydd och fastighetsägaren behöver inte kompenseras eller ersättas för att denne inte kan bruka marken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *